"Matilda."
Ah. Vart ska du?
"Hem."
Var har du varit då?
"Borta på norrmalm."
Aha. Men natten är ju ung! Varför ska du hem?
"Ska åka bil imorgon."
Jaha. Vart då?
"Mitt landställe i Dalarna."
Aha, Dalarna.. Julen eller?
"Ja."
Dalarna.. har de snö där?
"Nä. Vet inte. Har inte haft så mycket koll, har haft fullt upp."
Jag älskar snön. Det är synd att den inte är här. Jag älskar snö.
"Ja, jag med!"
Du håller inte med mig bara för att va?
"Nä, snö är fantastiskt. Det gör mig lite deprimerad att den typ bara var här en dag."
Ja, men jag är ju deprimerad hela tiden, så..
"Usch, det är hemskt."
Håll inte med mig nu bara!
"Det gör jag inte, jag vet hur det känns. Jag är också deprimerad! Det är därför jag går hem klockan halv två en fredag, med en hamburgare i handen. Det är därför jag är så rädd för saker. Det är därför jag aldrig vågar vara för påträngande på folk. De stör sig säkert på mig, och har förmodligen med mig bara för att de måste! Det är därför jag är så himla rädd för att förlora folk. Det är därför jag är så rädd för att leva! För att våga röra mig nära folk, för att komma för nära dem! Det är därför jag inte vågar prata om mina problem, folk tröttnar bara. Det är därför jag inte orkar plugga längre. Det är därför jag sett mer än 1400 serieavsnitt. Det är därför jag sitter vid datorn hela tiden och gör ingenting. Det är därför jag vill sova för resten av livet. Det är därför jag är så rädd för att leva! Det är därför jag röker, det är därför jag super. Det är därför jag är så rädd för att dö. Det är därför jag är så jävla rädd att någon i min närhet ska dö. Det är därför jag alltid är den som fångar upp de som faller, det är därför jag alltid finns där - hur lite jag än känner dig, eller hur mycket jag än hatar dig. Det är därför jag vet hur det känns att falla, utan att bli fångad. Det är därför jag inte vågar lite på folk. Det är därför jag är så instängd. Det är därför jag skrattar så himla mycket - för om jag grät hela tiden, då vet jag inte vad folk skulle tycka om mig. Det är därför jag inte gillar att avbryta folk. Det är därför jag bara började berätta om varför jag var så ledsen häromdagen för min bästa vän, det är därför jag aldrig avslutade det - för att hon avbröt mig och började prata om sina egna problem. Och vem vore jag att avryta henne sen? Hon har också problem. De är förmodligen värre än mina dessutom. Det är på grund av en depression som jag inte ens säger hej till folk via chatt först - de kanske inte vill prata med mig. Det är därför jag knappt ens vågar träffa nya människor om jag inte är alkoholpåverkad. Det är därför jag har så mycket ångest. Det är därför jag vill dö, men det är också fdärför jag vill leva. För jag vill vara lycklig, riktigt lycklig, en sista gång innan jag dör."
Okej. Det där sista sa jag aldrig. Men jag önskar jag gjort det. För folk måste få veta.
Kommentera